Rosenbönan: Småttingar i våtmarken

En god vän ringde från Våtmarken och var lite upprörd. ”Det sitter en fågelunge mellan mina fötter, och om jag går iväg så springer den efter! Det är nog en sothönsunge. Den verkar inte ha några föräldrar här någonstans heller, vad ska jag göra?!” Det blev att ringa akutsamtal från vår hemmatelefon till ordföranden i Ornitologiska Klubben. Det visade sig att han befann sig i Småland – som tur var med en mobil tillgänglig. Han rådde oss att inte låta fågelungen vara kvar på torra land, där risken för kråkor och andra bråkstakar var större. Den behövde bli vänligen ipuffad i vattnet – så skulle nog föräldrarna hitta den så småningom. Rådet vidarebefordrades, så den lilla fågeln förpassades – ganska motvilligt från hans sida – till det våta igen.

Dagen därpå kom hon hit och visade ett foto på mobilen, där hon håller i en liten jättesöt sothönsunge, alldeles osannolik i färgerna med det röda, svarta och grå. Nu håller vi tummarna för att fågelföräldrarna verkligen hittade sin förlupna lilla unge!

Inspirerade av ett gulligt foto i Kuriren på en skäggdopping med unge åkte även Nille och jag ut till Ekeby för att ”fågelskåda”. Änderna har förstås ungar, och sothönsen – men vi hittade också det rara doppingparet med sin lilla unge. Först var det pappa dopping som var barnskötare, medan mamma letade småfisk. När hon kom tillbaka med en alldeles lagom liten fisk, fick lilla fågelungen sig ett skrovmål – slurp sa det bara, så hade han svalt fisken…

Sedan klättrade han belåtet upp på ryggen på sin mamma, som utgjorde en utmärkt flotte, varm och mjuk.

Något så’nt hade jag aldrig sett förut!

/ EO

( Större bild? Klicka på fotot! )