tisdag 15 september 2015

I många former trivs det sköna


I Eskilstuna och Torshälla pågår just nu ett antal intressanta utställningar. Vackra? Ja, det ligger väl i betraktarens öga!

På Konstfrämjandet ställer Anna Toresdotter ut t o m 23/9. Spännande tavlor, med ibland en dold agenda. Det finns en parafras på ”Hipp, hipp, hurra” t ex, där den glada festen snart kommer att ta slut. Och det finns vackra bilder på gröna bladverk, men med en svag kontur av en utdöd djurart inlagt, nästan osynligt. T ex med den stora pingvinliknande garfågeln, senast sedd på Island. Ett bildspel i ett hörn är också intressant, med alla de aspekter på konst som hon utövar. Klart sevärd utställning!

Hanna Stahle ställer ut på Ebelingmuseet. Hon är ju representerad i Eskilstuna med ”Ögat”, den där skulpturen som lyser i hörnet Köpmangatan/Ruddammsgatan på kvällarna. Här på museet kallar hon sin utställning ”En plats på jorden”. Den består av skönt rundslipade pusselbitar i trä, med väldigt kreativa små ”platser” på varje. Fantasifullt och vackert – tycker jag! Även Hans Lind ställer ut i ett rum – många är vi som haft honom som teckningslärare för många år sedan! Till den 18/10 kan du se utställningarna. 

I Galleri Gamla Stan hittar man oljor och akvareller av Lena Struwe, t ex ett skogsmotiv med ett härligt ljus… Och en bedårande kattunge, för den som liksom jag älskar katter! Betydligt tyngre konst (smide nämligen) står Therese Engdahl för. Smycken, ljusstakar, härliga skulpturer har hon gjort. Det fanns en ljuvlig liten högtflygande fågel t ex! Utställningen finns på plats t o m 11/10, 12-18.00 mån-fre, 11-16.00 lör-sön. Adressen: Köpmangatan 19, nere i en charmig källarlokal in på gården. 

Även Konstmuseet hade vernissage i helgen. I stora salen samsas sex olika konstnärer – DNK, Den Nya Kvinnogruppen. Mest känd av dem är väl Kakan Hermansson. Hon ställer ut keramik och har gjort lägerelden mitt på golvet. De fina lapptäckena runt om är det Anna Nordström som har sytt. Evelina Hedins månar gillade jag – det finns både nymåne, halvmåne och fullmåne. Alla gjorda av pappersremsor. Kanske hade de gjort sig ännu bättre i en mindre lokal? Huggit i sten hade Hilda Hellström gjort, rent bokstavligt. Först hade hon delat stematerial i mindre bitar, och sedan satt ihop det igen med olika färger emellan. Resultatet tilltalade i alla fall mig! Malena Norlin och Åsa Norman tillhör också de sex. Utställningen pågår till den 25/10.

Kanske är det någon utställning som verkar lockande? Det är alltid roligt att titta på konst, tycker jag, fast det ju långtifrån allt som man skulle vilja ha på väggen eller i bokhyllan själv!


/  Else-Marie


(Större bild? Klicka i fotot!)

Mitt i grönskan anar man ett utdött djur
(Konstfrämjandet)


Hanna Stahles "Ögat" i hörnet på Köpmangatan
(Ebelingmuseet)


"En plats på jorden" - annorlunda skulpturer


Alla "platserna" består av pusselbitar i trä


Galleri Gamla Stan - järnsmide och tavlor


Lapptäcken runt lägerelden i Konstmuseets stora sal


Kakan Hermanssons keramik


Spännande månar av pappersremsor


Bräckt och hopsatt - snyggt tyckte jag!


.




måndag 14 september 2015

Djurlivligt


Småfåglarna är ganska underhållande så här års. De har sina sovbon högst uppe i klätterhortensian på husets bakvägg. Runt kl 17.00 tycker de att det är dags att törna in – eller i alla fall bestämma bakom vilken kvist var och en ska sova så småningom. Då utbryter ett kvittrande utan like…. Tills alla har hittat en bra plats. Går man sedan ut när det har börjat skymma för att hämta in lite persilja eller plocka in några luktärter då blir det oro i sovgemaken och de grälar högljutt på oss – ”Komma här och störa! Vi hade ju gått i säng, faktiskt!!”

Annars är det ju mest trädgårdssniglar och insekter som vi har i trädgården. Ja, och så katten förstås… I år har vi fått tillskott i faunan – en grävling har hittat hit några gånger. Vi såg konstiga små gropar, och en ganska stor grop – med ett innehåll av halvsmälta bär. Efter att ha konsulterat Naturhistoriska fick vi besked – det var en toagrop för grävling! Förhoppningsvis har den sedan hittat andra jaktmarker…

I Norrland på semestern var det ovanligt många renar på vägen, en del år ser man inte en enda.

Något som vi aldrig sett förr var en stor grön skalbagge – en myskbock, enligt vår insektsbok. Den satt och gonade sig på en sen Thalia-narciss hos Mariana Mattsson i Norrbyberg. Långa eleganta antenner hade den.

Hemma i Eskilstuna igen blommade det ju för fullt, vilket lockade allehanda fjärilar. Tre amiraler satt på syrenhortensian, och nu senast var det den vita solhatten som lockade till besök. Rosenflockeln är också en uppskattad fjärilsrestaurang, där vi har sett både påfågelsfjärilar och mängder av humlor och bin. Fast det är inte alltid man hinner dit med kameran…

Bärskörden har varit god i år – så tack alla små bevingade vänner!



/   Else-Marie

(Förstorad bild? Klicka i fotot!)


Skatungen bodde inte i vår trädgård, men hos grannen


Myskbock - en elegant i insektsvärlden


Trafikstockning...


Nej, hörni, nu drar vi till Storuman!


Själva har vi bara sniglar med hus - men den här
planteringen i Botan i Göteborg (från 2008) tycker jag
är rätt kul. Mördarsnigel av tagetes i "tagetesblomma" 
av tagetes - en av deras älsklingsrätter.....


Men vem har grävt här?! Jo en grävling


En stilig amiral på besök


Nässelfjärilen går inte heller av för hackor!

.




måndag 7 september 2015

Resa med ESU till Albert Engström


Tidigt fredagen den 3 september bar det iväg norrut – målet var Grisslehamn, och främst till Albert Engströms museum och ateljé.

Första stoppet gjordes vid Väddö Gårdsmejeri. Där fanns en gård med massor av kor, och så förädlades mjölken till smör, fil, joghurt – och ost. Vi fick ett välkommet morgonfika här, där osten på mackorna förstås var tillverkad på gården.

Det fanns även lite djur att titta på utanför, för barn (främst…) - kaniner, getter och en minigris. Och så ett stort träd – kanske ett vårdträd? Vi undrade över vad det kunde vara, med sådana underliga stora frösamlingar, lika ärtor nästan. Kollade på Nätet (förstås!) vid hemkomsten, och det visade sig vara en ask. Det där med träd är svårt!

Grisslehamn låg inte långt därifrån, och där hade Albert Engström bott på heltid i över tio år med sin familj. Sedan flyttade de till Stockholm resten av året, men bodde i Grisslehamn under somrarna. I vänkretsen fanns många ”kändisar” som Zorn, Strindberg, Karlfeldt, Liljefors, Fröding, Heidenstam, Marika Stiernstedt, Prins Wilhelm m fl m fl. Evert Taube var en tid förlovad med Engströms dotter Malin, som senare gifte sig och flyttade till Gotska Sandön.

’an Hengström blev så småningom godkänd även av rospiggarna, och många är det som suttit modell för honom i ateljén. Alltid i vardagskläderna – kom de uppklädda fick de gå hem och byta. Ateljén fungerade även som en gäststuga, bänkarna längs väggarna rymmer många utdragbara sängar.

Ateljén ja… Han fick inget bygglov för det önskade bygget längst ut på en klippa vid havet – men då byggde han ett sjömärke istället… Fast väldigt likt en stuga! Men med vitmålade väggar mot havet och på kortsidorna, och rödmålat in emot land. Och med snett avskuren form längst ned på kortändarna. Det invigdes 1907 och pessimisterna spådde att huset snart skulle blåsa till havs – men det står där än i denna dag! 

Inte undra på att Albert blev inspirerad av den utsikten! Och precis bredvid finns en privat sandstrand. Privat, var ordet. Inne i ateljén finns ett flertal skyltar samlade som suttit på olika ställen på ägorna – PRIVAT. På en stod det: ”Varning för hunden! Om hunden biter sig fast, ropa och vänta lugnt tills hjälp anländer”. Det kanske tog skruv?

Nära Engström-museet finns något unikt – en sentida kopia visserligen, men på rätt plats. Det är en Optisk Telegraf. Med den kunde man skicka meddelanden innan den elektriska telegrafen hade uppfunnits. Den optiska måste förstås stå ganska högt och synas långt, och var en i en lång rad av likadana anordningar. Man kan säga att den även är en tidig föregångare till dagens datanät, som ju bygger på ettor och nollor. Här rörde det sig om tio stora svarta järnluckor som kunde öppnas och stängas i olika kombinationer. Den semaforliknande idén kom ursprungligen från Frankrike, men omarbetades totalt av den svenska vetenskapsmannen Edelcrantz. År 1796 invigdes den i Grisslehamn, enbart avsedd för officiella och militära meddelanden. En kurir per häst behövde 2-3 dagar för att överlämna ett meddelande från Stockholm till Grisslehamn – den optiska telegrafen klarade detta på mindre än en halvtimme! De användes ända till 1850-talet. Så mycket det finns som man inte har en aning om!

Mera som hemma kände vi väl oss i Skebo Bruk, ett brukssamhälle där numera bara återstår bostäder efter Bruksgatan, forsen, herrgården, det gamla gjuteriet som numera inhyser pub och mikrobryggeri och brandstationen, som används som museum. Vi fick både en rundvandring i den lilla orten och en guidning i museet. Smeder fanns här många förr, och en lokomobil från Munktell i Eskilstuna! Fabrikerna drevs förstås med vattenkraft. Dammluckor gjorde så att vattnet kunde släppas på kontrollerat till driften, men en dag brast de plötsligt och nivån i sjön sjönk då hela två meter! Det misstänktes foul play, för att jordägarna omkring skulle få mera odlingsmark, men det kunde förstås aldrig bevisas.

En bra avslutning på en intressant dag!



Else-Marie


(Bilden blir lite större om man klickar i den)


Väddö Gårdsmejeri med café och butik


Linda från ReseKompaniet - vår duktiga reseledare


Här fanns även getter...


...och kaniner

Kaninerna bodde förstås i en ost!


Träd med massor av frukter


Efter en titt i floran - det var en ask!


Sällskapet på väg in i Engströms bostad


Seija, vår guide hos Albert Engström, tar emot på trappan


Det fina köksmöblemanget hade Zorn skänkt som bröllopsgåva


Ateljén, längst ut på klippan


Även Albert Engström gillade ugglor!


Inne i ateljén, med båtar i taket


Hembränningsapparat - fast bara använd en enda gång


Albert försökte få vara ifred. Här hopsamlade skyltar


Sämre utsikt kan man väl ha?


Klipporna fungerar som en naturlig isbrytare


Den optiska telegrafen - föregångare till telegraf och dator


Intressant info - men svår att läsa här... Klicka i bilden!


Idén är alltså att öppna och stänga luckor i olika kombinationer medelst vajrar


Lunch på Havsbaden. Damerna förstås med marint tema...


Museet i Skebo Bruk, tidigare brandstationen

Ganska många hus finns kvar - upprustade - efter Bruksgatan


Forsen - en förutsättning för att driva verkstäderna


Gjuteri förr - numera pub och mikrobryggeri


Den långa dasslängan, där "utgödsling" kunde ske med häst


Så här vackra var alla husen efter Bruksgatan

.