God morgon mitt herrskap!

Åh, så mycket jag tycker om alla visorna vid Lucia! Gläns över sjö och strand, Nu tändas tusen juleljus, Staffan var en stalledräng, Natten går tunga fjät…  Ibland på TV i ganska ostämda dagis- eller skolversioner, ibland i ljuvaste stämmosång. Men det är själva visorna som är viktigast – den traditionsenliga texten och musiken!  

Min favoritversion är förstås IOGT:s luciatåg, där våra och andras barn och barnbarn deltar – de minsta har varit med ända sedan babyåldern. I år fick de extra förstärkning av sångerskan Solveig Almrot, som har en härlig soliströst, samt en vuxen tenor i tomteluva, som sjöng Oh helga natt. Inte fy skam det inte!

 

Lussebullar och pepparkakor hör förstås till, och ett lottbord med massor av trevliga vinster. Själv hade jag turen att få med mig hem två rara små glasvaser som kom från det gamla Sommarhemmet ute i Skogstorp. Såna kan man inte köpa på varuhusen!

 

Tärnljus med batteri har ju funnits länge, men numera finns det ju även finessiga telefoner som går på batteri – med roliga spel i och oftast även kamera. Kul för både barn och vuxna.

 

En god vän och jag passade även på att vara med på Klosters Kyrkas luciatåg vid lunch på själva luciadagen, där körklasser från Djurgårdsskolan deltog. Ett stort fint luciatåg, med ett jättefint sångprogram i stämmor. På repertoaren stod både kända och okända sånger – det finns så mycket fin musik för advent och lucia!

 

Många i publiken hade barn och syskon i luciatåget – vilket särskilt syntes när luciaföljet tågade ut igen… Det blixtrade överallt av mobilkameror! Praktiskt att alltid ha en kamera till hands. Själv kör jag ju på det gammalmodiga konceptet – enkel mobil utan kamera plus en digitalkamera. Det går det med!

 

Snart tändas tusen juleljus på jordens mörka rund!

/  EO

 

 ( Bilden blir lite större om du klickar i den! )

 

 

Luciatåg hos IOGT- lf4 i Seniorcenter

 

Våra döttrar och barnbarn (med inlånad minitärna)

 

Kristin och lilla Ella

 

Solveig o Karin med Klara och Ella

 

Klara o Ella sjunger av hjärtans lust

 

Oh helga natt.....

 

Leif botaniserar på det stora vinstbordet

 

Glada kaffegäster

 

Roliga spel kanske? Inte bara för barn!

 

Klosters Kyrkas stora luciatablå

 

Mobilfotograf - det ska böjas i tid...

 

det som krokigt ska bli... Många blixtar från mobilerna!

 

 

.

 

 

 

 

Får jag lov att presentera?

Ett helt år utan katt – men nu gick det inte längre! Får jag presentera Mollie, en liten 3 månaders kattflicka, en äkta bondkatt, randig, strimmig som en igelkott på ryggen. Hon har bott hos oss en vecka nu.

Alla slags snoddar måste jagas, på stolsdynor, jackor, byxben… Och sitter någon helt fridfullt på en stol kan den helt plötsligt ha en liten katt på axlarna. Som hoppat upp, eller segat sig upp med hjälp av metkrokarna till klor…

Första helgen fick hon ju vara ensam herre på djurtäppan, men på måndagen kom förstås vår ”daghund” Polly som vanligt. Lilla kissen satt i mitt knä, och Polly blev ju själaglad – ”men, en sådan rolig liten leksak de har skaffat åt mig!” Och det gick bra tills hon i förtjusningen lekskällde på den lilla kamraten. Då blev förstås kattungen jätterädd och hoppade upp på köksbänken. Där satt hon sedan och gjorde sig så stor hon bara kunde – sköt rygg, reste ragg, gjorde svansen till en tjock flaskborste. Och morrade allt vad hon kunde. (Vilket ju inte var så mycket…)

Resten av veckan försökte vi få Polly att inte skälla på Mollie, för kissen blev allt mindre rädd – utom när den där jättestora saken lät så läskigt! Polly är ju van vid katter, har två stycken hemma – men för Mollie var hund en ny bekantskap. Det är ju lite synd om Polly att vi gastar åt henne hela tiden, så jag hoppas att hon börjar lugna ner sig och ignorera den lilla råttan istället!

Det går nog med tiden – tror och hoppas jag…

Och den lilla spinnande varelsen här i mitt knä!

/  EO

 

Mollie hemma hos sig, 9 veckor gammal

 

12 veckor gammal, här hos oss

 

Visst har hon en gullig prickig mage?

 

En liten miniatyrsfinx

 

Fixeringsbild - var är katten??

 

Tittut, här är jag!

 

Långluddig kattungepäls

 

Som alla katter - expert på korsordslösande...

 

Jag kan minsann tvätta mig fastän jag är liten

 

Hjälp!! Så stor den är - och så hemskt den låter!

 

Förstorad kattunge...

 

Tillfällig punkfrisyr

 

Husse är rolig att klättra på!

 

Herre på täppan!

 

 

.

 

 

 

 

Torshälla Julmarknad

Ett lyckokast var det att flytta julmarknaden i Torshälla från det ganska tråkiga Östra Torget till det charmiga Rådhustorget. Ja, visst, där är det ju kullersten, och inte så bekvämt att stå med stånden kanske – men så mycket mera julstämning det blev där!

De rödrandiga stånden i ring runt granen, rådhuset i bakgrunden och likaså kyrkan. De lurviga hästarna bidrog också till atmosfären. Jag fick lite ”Kajsa Kavat”-känsla, där vi gick omkring. (Ni kommer väl ihåg Astrid Lindgrens bok där bl a sagan om Kajsa Kavat ingår? Där hon fick hjälpa mormor att torga och sälja hemkokta polkagrisar, eftersom mormor hade brutit benet och låg hemma i sängen?)

En trevlig marknad!

/  EO

( Större bild? Klicka i fotot! )

 

 

Lurviga hästar för barnen att rida på

 

Uppförsbacke - jo visst, men så fint med Rådhuset i bakgrunden!

 

Backen fortsätter - upp mot den fina Kyrkan

 

Key Town Harmony sjöng julsånger under det blå taket

 

Stånden i ring runt granen

 

Visst ser det inbjudande ut?!

 

 

.

 

 

 



Alternativgranar

Granen står så återbruksgrann i stugan – åtminstone på Eskilstuna Folkhögskola. Eleverna där brukar ju alltid skapa 10 speciella granar, med mycket fantasi – och lite återbrukat material.

Folkhögskolan hade i år enbart julmarknad på fredagen, med stånd med bröd, dörrkransar och smycken bl a. Och så ett mycket uppskattat café med hembakt – billigast i sta´n, och mycket att välja på. Och med tio olika, spännande granar, att rösta på. Det var sannerligen inte lätt att välja ut den finaste! Den modernaste var i alla fall ”plattan” med en virtuell gran, där man kunde trycka och få fram både ljus- och ljudeffekter…

Nu är advent/jultiden 2016 officiellt invigd!

 

/  EO

 

Moderna tider - men de små hänger med!

 

En virtuell gran, som man kunde klicka på...

Med klädhängare som grenar och toppstjärna

 

Stjärnor av petflaskor - kreativt!

 

Plastkapsyler blev en dekorativ ranka

 

Träribbor - en stram gran, men ändå snygg

 

Koppartråd som grenar och kopparstjärna

 

En glad sambagran...

 

Uppvärmda gamla grammofonskivor formade till

en julgran - etiketterna ser ju nästan ut som julkulor!

 

Tja, men var det rätt forum för att dissa julen?

 

En gran med proffsiga pappersvikningar

 

Inte gjort på en kvart precis...

 

En ljuvt blå gran, som egentligen bestod av fjärilar

 

Så påhittigt!

 

Alla tio granarna på parad

 

Gofika på Folkhögskolan

 

 

.

 

 

 

 

Kakfrossa

En trevlig tradition i november är Kafferepet, som några påhittiga medlemmar av släkten har hittat på. Det är fråga om ett knytkalas, där alla deltagande, män, kvinnor och barn (med eller utan hjälp) ska bidra med något gott till kaffet. Värdfolket håller med bullar och kaffe, och sedan grubblar alla vi andra på vad vi ska hitta på att baka… Det blir att leta i gamla kokböcker, i tidningsurklipp, handskrivna lappar, teveprogram och diverse reklamtidningar.

Det ska räcka till 25 personer, det är det enda som är bestämt. Och det ska ju helst inte vara så stora saker – för man vill ju ha möjlighet att smaka på det mesta i alla fall! Kakslottet, släng dig i väggen!

I helgen var det dags – 21 sorters kaffebröd fanns det på kaffebordet… (Nej, jag klarade inte att prova riktigt allt, men bra mycket!)

I år fanns det även Mördegstaxar, som Polly, hunden, stod som tillverkare av. Men jag vet att hon fuskade lite, och att lillmatte nog gjorde det allra mesta. Men Polly smakade i alla fall av kakdegen!

Sedan ett par år är det även en liten tävling om godaste bakverket – där alla lägger en röst. I år var det vårt yngsta barnbarn Elvira som vann, med sin Hallondröm. En liten skapelse med kladdkakebotten, hallonmousse, hallongelé… Garnerat med citronmelissblad och färska hallon. Vackert och läckert!

Passande nog var det Mats, hennes pappa, som även hade tillverkat det fina vandringspriset – en kaffekopp i luffarslöjd, med en blå rand rund koppen och fatet, och dito ett blått öra. Mycket lockande att vinna! (Men mina ambitioner sträcker sig inte riktigt så långt, utan bara något litet men gott… Gröna strassburgare blev mitt val, och Nille bakade chokladmuffins med vaniljkräm.)

Ingen gick hungrig från bordet…  

Det är kanske tur att det är en hel månad kvar till jul!

 

/  EO

 

 

 ( Bilden blir lite större om man klickar i den ! )

 

Mums för Måns!

 

Pollys mördegstaxar

 

De vinnande hallondrömmarna

 

Det börjar se lite utplockat ut...

 

Elvira, en värdig vinnare av vandringspriset

 

Mats hade gjort den fina luffarslöjdskoppen

 

 

 

.