När man nu ändå åker så pass långt som Helsingborg kan
man ju faktiskt passa på att se något annat än Sofiero också. Nils-Bertil hade
aldrig varit i Norrvikens Trädgårdar, och jag hade inte varit där sedan jag var
barn. Så vi tog tillfället att besöka Norrviken ”på hemvägen” (en liten omväg
på tre timmar visserligen…).
Norrviken skapades ju av Rudolf Abelin, som även har sin
grav här. Under femton år byggde han upp de olika trädgårdarna – Vattenträdgården
var den allra sista. På den Österländska terrassen med sin lilla paviljong
lekte gärna hans barn på den tiden. Sedan har olika ägare haft hand om parken.
Numera är Abelins villa konferenshotell och restaurang och trädgårdarna håller
på att restaureras.
Efter en mycket god lunch lämnade vi motvilligt
Norrviken, och var hemma i Eskilstuna igen runt 19.00. Mätta även på trevliga intryck!
/ Else-Marie
( Större bild? Klicka i fotot! )
Den långa entrégången till Norrvikens Trädgårdar
Karta över de olika trädgårdarna
Mängder av stora allium - mycket effektfullt!
I Vattenträdgården finns även den här
rhododendrongrottan, med utsikt mot villan
Här tänker man på de
fyrbenta besökarna också!
En ormhassel som heter duga
Renässansträdgården, mot dammen
Ljusare och mindre allium här, i
sällskap med graciösa gräs
Nepeta inramar slutet på gången
Annueller i en rolig blandning
Dammen ser ut att sluta långt bort...
Restaurangen, en utbyggnad på
Abelins Villa, i fonden
Välklippta bollar vid dammen
Parasollblad i den Japanska trädgården
Det supertaggiga apträdet fanns också där
Japanska trädgården uppifrån
Havet syns genom portgången
vid den Österländska terrassen
En elegant restaurang finns nu på Norrviken
En mycket god lunch!
Det var skönare utomhus
God och vacker lunch. Både munnen och
ögonen fick sitt lystmäte. Flarn av polkabeta,
tärnad gulbeta, gräslök och tunt skivad vitkål
var jättesnyggt ihop med laxen och pajen!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar