Rosenbönan: Den trogna kärleksörten

Inte särskilt prunkande men välkommen – står länge och är bra i buketter också. Ja, det är den gamla hederliga kärleksörten jag pratar om!

Förr hette den ju helt enkelt Sedum plus efternamn, men nu ska den – åtminstone en del av dem – heta Hylotelephium istället. Jag ger mig inte på att försöka döpa dem rätt - jag tror att jag helt enkelt kallar dem kärleksört… Med tillnamn i den mån jag känner till det. Då vet ni ungefär vad jag menar i alla fall.

Den vanliga, som vi haft i trädgårdarna i många år, är ju den allra robustaste. Av den har jag bl a en planta i en betongurna, köpt som ”höstfägring”. Den har stått där i flera år, och blommar snällt. Lätta att rota är de också. I en kruka har jag en sedan i höstas i fönstret övervintrad liten planta – kommen ur en höstbukett - som blommar inomhus…

Kärleksörter finns ju även i det vilda, två varianter har flyttat in här. Inte mycket till färg, men bladen är ju fina länge.

Den bastanta Matronan är inte så rödbladig i min trädgård, men kraftig och torktålig. Lyser upp gör ju de verkligen de vita, Iceberg, och även den ljusrosa Carmen. Mörkbladiga finns det ju också, skulle gärna vilja ha t ex en José Aubergine, men min Purple Emperor får väl duga – även om bladen inte blir så väldigt mörka. En variegerad måste jag ju också ha… Vit-och-grön-mönstrad, får ljust rosa blommor. Den lär ska heta Frosty Morn’.

Årets perenn i år är ju den söta Lilla kärleksörten, cauticola! Gillar den!

/ Else-Marie

( Klicka på bilden - om du vill ha den lite förstorad! )