Rosenbönan: Det var kattsingen

Lilla Mollie Katt har nu hunnit bli fyra månader, och vuxit lite. När vi har gäster går hon från famn till famn, husets lilla charmtroll. Fast hon har ju sina sidor också… Att slätklättra uppför husses eller mattes långbyxor är t ex väldigt roligt, med alla klätterhakarna utfällda förstås…

Så liten hon är, så skrämde hon faktiskt Nimbus rejält i julas – Nimbus är Sofis vackra La perm katt, brungrå med svart huvud och tassar, med ”persianpäls”. Han är nog så kaxig annars, och busar för fullt med hunden Polly, som är hans ”halvsyskon” – de är i alla fall nästan jämngamla och bor ju ihop. Men vår lilla misse – den begrep han nog inte riktigt vad hon är för något – ”stor som en råtta, luktar nästan som en katt, är inte en hund, låter väldigt konstigt…” Han blev faktiskt livrädd, och morrade långt nere i magen, så fort hon bara kom i närheten av honom. Mollie bara tittade förundrat på honom.

Polly däremot är förstås inte rädd alls – men hon skulle hemskt gärna vilja leka med Mollie! Medan Miss Mollie förnärmat hoppar upp på närmaste bord och blänger ned på hunden. Samtidigt är hon väldigt nyfiken på jycken – och kan slänga ned en undersökande tass… Ja, de får väl bekanta sig närmare så småningom.

Tre blomkrukrukor har hon – hittills – dragit ned. Tur att matte har ett reservlager i hobbyrummet!

Utmärkt hörsel har hon förstås. Det är helt omöjligt att hinna städa någon av kattlådorna utan att hon kommer rusande och ska ”hjälpa till”.

Något som ingen annan av våra tidigare fem katter har gjort är att stå lull på bakbenen, och dessutom stå och vifta med framtassarna. Hon kan stå på köksbordet och titta ut på fåglarna och så viftar hon åt dem. Våra andra katter har nöjt sig med att tjattra och vifta häftigt på svansen fram och tillbaka. Hon ser faktiskt ut som en liten surikat när hon står så där – ni vet de där gulliga små djuren som finns i Parken och som står på bakbenen och spanar. Någon sur liten katt är hon dock inte! Leker med allt smått som hamnar på golvet. Ett torrt blomblad är jättekul!

Den här lilla söt-i-katten sover förstås i våra sängar… Hela natten, tills Nille går upp på morgonen, då följer hon med honom, och beställer frukost.

Ett par gånger har hon försvunnit alldeles. Till slut har vi hittat henne instängd i någon garderob eller något skåp. Det är inte så lätt att se när hon smiter in! Man får kolla så man inte klämmer av henne på mitten i en dörr också eller att man råkar trampa på mjukaste kattskinn… För ser sig för – det gör sannerligen inte hon!

/ EO

( Du kan få bilden lite större om du klickar i den! )