Äntligen
skulle Måns (f d Mollie…) få börja vara ute lite. Till att börja med i
kattsele. Han har försökt smita ut när vi gått ut och in, en längre tid, men vi
ville ju att han skulle vara kastrerad först.
När
vi nu öppnade dörren på vid gavel och sa att varsågod, nu är det bara att
promenera ut – så sa Måns istället att det var värst så stor och läskig världen
ser ut där ute…
Han
ville inte ens gå över tröskeln, till att börja med. När vi bar ut honom på
trädgårdsgången tittade han sig panikslagen omkring – och sedan hoppade han
rätt upp på trappräcket, med svansen tjock som en flaskborste, och försvann in
snabbt som ett snälltåg! Och väl inne hoppade han upp på husses axlar - där var man åtminstone säker!
När
vi gick ut och fikade i vårt lilla växthus gjorde vi ett nytt försök. Nej, han
ville inte gå nu heller… Men vi stängde dörren till växthuset, och då var det
ju ändå lite spännande att undersöka den nya världen där inne – med några
ruscher till våra axlar eller knän, för säkerhets skull.
Nästa
gång ska vi se om det känns mindre ruggigt att gå ut altanvägen kanske!
Jag
misstänker dock starkt att detta är en snabbt övergående fas – och att det inte
dröjer länge innan vi istället får besvär med att få in honom! (Men jag hoppas
att han kommer att vara livrädd för bilarna på gatan i alla fall…)
Tänk
så mycket spännande det finns att upptäcka i en trädgård för en liten katt!
/ EO
( Större bild? Klicka i fotot! )
Njaaa......
Jag får väl lukta lite på luften i alla fall...
Så stor världen utanför verkar!
Nej, nu hoppar jag in i tryggheten igen!
I växthuset är det lite mindre läskigt
Fast tryggast är det allt på husses axlar
Eller i hans knä...
Nej, jag blev allt lite smutsig här utomhus!
.
