Rosenbönan: Världen är så stor, så stor...

Äntligen skulle Måns (f d Mollie…) få börja vara ute lite. Till att börja med i kattsele. Han har försökt smita ut när vi gått ut och in, en längre tid, men vi ville ju att han skulle vara kastrerad först.

När vi nu öppnade dörren på vid gavel och sa att varsågod, nu är det bara att promenera ut – så sa Måns istället att det var värst så stor och läskig världen ser ut där ute…

Han ville inte ens gå över tröskeln, till att börja med. När vi bar ut honom på trädgårdsgången tittade han sig panikslagen omkring – och sedan hoppade han rätt upp på trappräcket, med svansen tjock som en flaskborste, och försvann in snabbt som ett snälltåg! Och väl inne hoppade han upp på husses axlar - där var man åtminstone säker!

När vi gick ut och fikade i vårt lilla växthus gjorde vi ett nytt försök. Nej, han ville inte gå nu heller… Men vi stängde dörren till växthuset, och då var det ju ändå lite spännande att undersöka den nya världen där inne – med några ruscher till våra axlar eller knän, för säkerhets skull.

Nästa gång ska vi se om det känns mindre ruggigt att gå ut altanvägen kanske!

Jag misstänker dock starkt att detta är en snabbt övergående fas – och att det inte dröjer länge innan vi istället får besvär med att få in honom! (Men jag hoppas att han kommer att vara livrädd för bilarna på gatan i alla fall…)

Tänk så mycket spännande det finns att upptäcka i en trädgård för en liten katt!

/ EO

( Större bild? Klicka i fotot! )