Länsstyrelsen
tillsammans med Eskilstuna Kommun arrangerade den 21 augusti en
fornminnespromenad i Årby-skogen – den andra i en serie om tre.
Samling
vid Årby-stugan, och vi var säkert minst 30 personer som var intresserade.
Länstyrelsen var ju inblandad, både på fornminnessidan (Agneta) och integration
(Lucie), och även aktiviteten Språkvän och Arbetsförmedlingen var med. Både
boende i Årby och på andra ställen i sta´n deltog.
Det
var inte någon besvärlig vandring, även om vi inte bara gick på vägarna utan på
stigar – och lite i själva skogen också. Även Lokal-TV var med och filmade.
Det
finns gamla gravar i skogen där, på ett flertal ställen. Det man ser av
gravfälten är bara halvstora stenar, som står med jämna avstånd, och på andra
håll även små kullar. Agneta berättade intressant – och med en hel del illustrationer
som fick gå runt. Årby Gård hade för länge sedan legat vid en vik av Mälaren,
innan landhöjningen gjorde att det nu är en bra bit dit, så därför kunde även
vikingar bo och begravas där.
Mitt
i vandringen bjöd anordnarna alla deltagarna på kaffe och bulle i gräset, eller
frukt om man föredrog det.
Vandringen
avslutades vid den runsten som hittades på 50-talet alldeles i närheten av
Årby-stugan. Den låg då med framsidan ned, och såg ut som ett klippblock bara.
Men på framsidan kan man nu läsa om Botvid, även om den översta biten är borta.
Alla som ville fick en liten lathund med de 16 runor som förr användes för att
knackas in i stenar. Från början skar man också in dem i trästavar – det är
därifrån ordet bokstav kommer.
Vi
fick även en utmärkt liten kartongsticka där de förhistoriska perioderna är
angivna, så att man kan ha lite pejl på vilka årtusenden som menas med
stenålder, bronsålder och järnålder. (Man tror nog gärna att vi kunde göra järn
innan vi kunde tillverka brons – men så är det ju faktiskt inte!)
En
mycket trevlig och intressant vandring!
/ EO
( Bilden blir lite större om du klickar i fotot! )
Stenen t v tillhör gravfältet
Lucie från Länet skuggar mot solen
Över stock och över sten...
Agneta berättar engagerat om grafvältet
De yngsta deltagarna tyckte nog den lilla
hunden var mest intressant...
Mannen till höger är en poet, som hade
en egen diktbok med, även översatt till svenska
Den unga damen tillhör Språkvännerna
Deltagare i ett långt led
Många kameror fanns med
Ditåt ska vi gå...
Här dukades det upp kaffe och bulle åt allihopa
Färggranna muggar i mängd
En glad hund, och förtjusta barn, vid raststället
Runstenen, där det står om Botvid
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar