…
men oktober och november och december äro grå… Heter det ju i visan.
Men
fortfarande finns det lite kvar av höstlöven. Vår björk är alltid bland de
sista att få gula löv, men nu står den som ett stort gult moln där vid gatan…
Bukettspirean likaså, den håller styvnackat kvar vid sina blad – ännu en kort
tid. Och jordvivorna, som nog inte har någon riktig ordning på sin almanacka, de
har börjat blomma igen där nere bland löven!
Så
lite finns det ju att glädjas åt. Och kanske även åt mig? Det går omkring tre
rådjur här i kvarteret, och de passar förstås på att kalasa även hos oss. När
Sofi lämnat vår daghund Polly i 7-taget på morgnarna så har hon flera dagar i
rad sett alla tre stå där och relaxa mellan häcken och några buskar vid entrén.
I ren desperation har jag nu satt upp lite skrammelgiller, mellan häcken och
körsbärsträdet. Snören, sytråd, kastruller och diverse köksredskap, som jag
hoppas ska skramla ordentligt om de skulle gå just den vägen… Ja, jag skrattar
själv – det lär ju inte fungera, men man blir ju lite desperat och försöker
göra det lilla man kan i alla fall!! Och så har man ju inte roligare än man gör
sig…
Else-Marie
( Större bild? Klicka i fotot! )
Björken har äntligen förstått att det är höst
Gyllene björkgardiner
Bukettspirean får också fina löv
Måns hjälper till att räfsa...
Jordvivorna tittar nyfiket upp - är det vår nu?
Skrammelanordning för rådjur...
Det är meningen att sytrådarna underst ska gå av om de
rackarna går den vägen - och kastrullerna därmed skramla...
Jag ska nog INTE ta patent på idén!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar