Det
finns massor av glädjeämnen för oss trädgårdsodlare, och så ett och annat
bekymmer…
Redan
tidigt hittar man de små slemmiga odjuren när man rensar land de torra
fjolårsplantorna, perenna och ettåriga. De har gömt sig för väder, vind och
kyla under bladen. Jag gör mig av med så många jag bara hinner. Varje snigel
kan få m å n g a ättlingar under en
säsong… Det är som med ogräsen, ju fler man hinner få bort tidigt, ju färre behöver
man tampas med längre fram.
Tidigt
hittar även rådjuren hit – tulpanknoppar är rena läckerheterna för dem. Men
penséer är inte dumt det heller! Med mera, med mera… Det enda riktigt effektiva
sättet att klara sig undan dem är att sätta högt rådjursstaket runt hela tomten.
Det näst bästa är att bura in de stackars tulpanerna, så att inkräktarna inte
når dem. Eller att sätta törnroskvistar i urnorna, för rådjuren vill ju inte
sticka sig i nosen på sådana. Ytterligare ett sätt är förstås att endast odla
sådant som (för det mesta) rådjuren inte alls tycker om. Narcisser är ett
säkert kort, och julrosor verkar det som. Och som sagt sån’t som är taggigt,
som berberis. (Men taggtråd på rot är ju ett elände för människor också! Man
beskär häcken, och sticker sig sedan regelbundet på små vassa kvistbitar, när
man försöker rensa i närheten…)
Senare
kommer de vackra – men jättehungriga – liljebaggarna. Vackert eldröda på
ovansidan, men diskret svarta på undersidan, och de släpper omedelbart taget
och slänger sig på marken om de ser att man skuggar plantan eller kommer farande
med en hand. Väl nere på marken är de nästan omöjliga att se. Men sätter man
handen försiktigt som en fallskärm en bit under där man ser baggen, så kan man
ha turen att kunna fånga den med andra handen. Missar man dem på våren blir
resultatet inte bara blad med stora hål, och dito blomknoppar - ibland helt kalätna liljor - utan även den
äckliga "bajssmet” (bokstavligen) som larven finns i, och som sitter under
bladen. Man kan försöka spola bort dem då, eller dra med en handske, för att bli av med kletet.
Regelbunden "avlusning" är i alla fall bästa sättet att bli av med dem. Men de är bra på att gömma sig under bladen...
Snart
får jag beväpna mig med tisteljärnet på skaft också – för att jaga de lysande
gula maskrosorna!
Som
min moster brukade säga: ”Livet är en strid! önskar faster Ulla…” ;-)
/ Else-Marie
( Större bild? Klicka i fotot! )
En liten insjö av scilla under kornellerna.
Precis som Picasso har trädgården en blå period...
Tog bort en vissen planta - och vad hittade jag väl där?!
Tête-à-tête-narcisser vid häcken, nedgrävda
under årens lopp från krukor inomhus
Vad gör man inte för att skydda sina
penséer och gyllenlackviolen!
Pimpinellrosen bjuder på utmärkt taggig
ammunition emot våldgästande rådjur
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar