Rosenbönan: En titt på Nattljus

För dem som inte kom iväg för att titta på Nattljus 2016 – det var ju inte så vidare lockande väder – och även för dem som liksom vi roade sig med lite ”ljusshowande” kommer här några minnesbilder från lördagkvällen.

Vi följde med en guidad visning från Royal, men gick även sedan tillbaka till det som intresserade oss mest, och för att fotografera.

Royal-biografen var festligt illuminerad med ljusramp och med röd belysning runt entrén – synd att det bara var tillfälligt! Detsamma gäller den fina belysningen av själva Järntorget och träden där.

Belysningen på själva bergväggen vid Båtsmansbacken var sevärd – den ändrade färg regelbundet, och ibland svepte även strålkastare över själva murkrönet. Mitt i berget lyste också den halvöppna dörren till bergrummet turkos.

Bergrummet är ju inte öppet annars, men nu var det belyst, och längst in fanns en mycket sevärd lasershow. Där blev det lite kö, för att komma fram och se, men inga sura miner för det. Oväntat och roligt och snyggt! Olika färger och olika former, och hela tiden nya konstellationer… Där hade man (= jag) kunnat stå mycket längre!

På gångbanan nere i Tunneln lyste strålkastare med olika ljus upp väggen, och om man ställde sig framför och rörde på sig så blev det rörliga skuggor i olika färger… Inte bara barn tyckte att det var roligt!

Nere vid gamla Fristadsskolan, numera Komvux, hade Högskolan ordnat med små happenings i fönstren – skuggspelsvideos, runda titthål, rörliga motiv…

Vid St Eskils Skola lyste stora vita kuber upp kvällsmörkret, och lysande små blå former uppe i träden. På väggen mot gamla Praktiska Realskolan visades ett bildspel med bilder som barn hade gjort.

Inne på skolgården hade man även illuminerat fotbollsmålet, som lyste upp gården ut emot Gymnastikgatan.

Även i Fors Kyrkpark var det ljusdekorerat. Det fanns jättestora nattfjärilar av återvunnet material, och likaså tre lysande maneter i olika färger, som också var återvinningskonst. Borta vid ån kunde man ana Bubblare, som var runda svagt lysande klot, som svävade över vattnet.

Framme på Torget lyste de starka laserstrålarna upp himlen i höjd med taken, och där fanns också en uppskattad polygon, där barnen skuttade runt. Den var belyst högt uppifrån och ändrade mönster med jämna mellanrum.

Något som var alldeles nytt och spännande var Emographen, som lyste upp en husgavel inne vid Kungsplan. Mönstret var som i ett kalejdoskop, en stor stjärna som ändrade sig och blev olika mönster. Det blev riktigt vackert! Och det roligaste var att det var någons hjärtslag som stod för rytmen! Man stoppade in ett pekfinger långt in i apparaten, och sedan kände den av vilken puls man hade. Vi provade förstås! Det var jätteroligt att kunna se sin hjärtrytm – och dessutom spelades det musik till, som passade till vederbörandes hjärthastighet, ganska lugn för mig – snabbare för en kille som just sprungit dit… (Dessutom fanns det blommor bland mina motiv – men det var förstås bara en tillfällighet…)

Allt det här hade gärna fått vara kvar åtminstone en vecka till, så att ännu flera hade hunnit ta del av alla kreativa idéer!

/ eo

( Större bild? Klicka i fotot! )