Rosenbönan: Nytt i Stockholm

Eskilstuna Konstförening hade inbjudit till en Stockholmsresa, med tonvikt på modern arkitektur. Det lät ju intressant, så maken och jag tackade ja.

Vi hämtade upp vår guide i Ropsten – som tydligen heter så för att man förr i världen fick hojta på båtarna för överfart där. Rune Lemon var en synnerligen kunnig, intressant och rolig guide – en femetta i sitt skrå! Klokt också att inte ha en massa avstigningar här och där – utan fyra rejäla stopp, där man verkligen hade chansen att både promenera och titta. Och i övrigt fick vi förstås se en hel del av Stockholm från bussen.

Ute vid Friends Arena ligger t ex ett nytt stort shoppingcenter, Mall of Scandinavia – kallat MOS. Dit åker nu horder av människor. Det kan kanske vara kul att besöka själv, vid tillfälle?

Vårt första stopp den här gången var det alldeles nya bostadsområdet, Norra Djurgårdsstaden. Det gränsar till Husarviken (vi fick lära oss att det inte är husarer det rör sig om – utan helt enkelt en gammal form av hus = husar), och till Fiskartorpet och Nationalstadsparken. Värtahamnen är inte så långt därifrån heller. Här fanns tidigare industrier och två gasklockor. En av gasklockorna kommer att sparas för att fungera som kulturhus, men den andra ska rivas och ersättas av ett tio våningar högt hus på samma plats. Innan rundturen dukades det fram ur bussen hembakta små bröd med god fyllning, och till det kaffe. Smakade jättebra!

Många olika arkitekter har fått chansen att sätta sin prägel på området, som ska vara miljöinriktat. Det innebär bl a att sophämtningen är ersatt av sopsug – som matas genom luckor på hus eller fristående, i olika färg och med påskrift om t ex tidningar eller plastförpackningar. Fördelen blir förstås att sopbilarna försvinner, vilket ger mindre avgaser, och inga speciella återvinningscontainers behövs. De boende legitimerar sig genom särskilda kort för att kunna öppna luckorna, och avfallet registreras i datorer – mängd, slag av avfall etc. En annan fiffig idé är att alla ledningarna ligger tillsammans i ledningsgator, med stora cementlock över, som bara är att lyfta av med kranar om man behöver åtgärda något här. Så skönt att inte behöva få bilgatorna upprivna!

Bostäderna är 60 % bostadsrätter och 40 % hyresrätter. Inte billiga förstås! Det är tänkt att man i första hand ska använda sig av kommunala transportmedel – än så länge är det bara beräknat för ½ bilplats per lägenhet…

( Om man klickar i bilden blir den lite större! )

NORRA DJURGÅRDSSTADEN

Norra Djurgårdsstaden. Dags för bussfika

De stora plattorna går att lyfta upp,

om man behöver åtgärda vatten, avlopp o s v

Fina höstblommande perenner i rabatterna.

(Hur blir det till våren?)

Ett gult hav av Rudbeckia Sullivantii

Balkonger som också var konstverk

Vår guide, Rune Lemon t h, berättar för Nils-Bertil

Ett annat skulpturalt hörn

Vår chaufför, Charles, och Tunatrafiks soliga buss

Katsura med vackra löv

Luckorna på väggen går till sopsugen.

Olika färg för olika slags avfall.

Blått för tidningar, gult för plastförpackningar

Den ena gasklockan, den som ska er-

sättas av ett 10 våningar högt hus.

Det fanns fristående återvinningspelare också...

Några hade altaner - men nog var de

väl lite väl nära trottoaren?!

Försynt uppmaning...

KAROLINSKA SJUKHUSET

Karolinska Sjukhuset har ju byggt nytt, vid sidan av det gamla. Bl a den mycket speciella Aula Medica, med sin lutande vägg. Den påminner om en atlantångare, mitt ibland husen… Sevärd!

Fasaden består av trianglar i fyra olika färger,

som sedan speglar omgivningen också

En atlantångare??

Nej, det är förstås Aula Medica!

Aula Medica vs gammal träbyggnad

Ingången till trappen, som går ned till gatan

Trots speglingen kan man ju ana att det går

en gång innanför den lutande väggen, och att

själva huset faktiskt är rakt...

Aula Medica nerifrån gatan

HAMMARBY SJÖSTAD

Hammarby Sjöstad är ju något äldre än Norra Djurgårdsstaden, men har liknande miljötänk. Många olika arkitekter här också, och tillhörande små grönområden var obligatoriska vid planeringen. Även här är det sopsug som gäller. Husen ligger på båda sidor om Sickla Kanal. Det finns även en ny mycket grund kanal mellan husen, men den är avsedd för dagvatten, och kan därför vara lite olika djup beroende på omständigheterna. Vid sidan går promenadvägar, och en allé med körsbärsträd.

Vid fontänen, som ändrar strålarna regelbundet – och är mycket populär bland områdets barn att springa i, ligger även Stockholm Vattens Miljöinformationscenter, döpt till Glashuset. På andra sidan gatan ligger områdets kyrka, eller snarare kapell, Sjöstadskapellet. Uppriktigt sagt den fulaste kyrka jag någonsin sett!

En innergård vid Hammarby Sjöstad

En bro uppspänd med tjocka vajrar

Nere vid Sickla Kanal

Även på andra sidan finns Hammarby Sjöstad

Dagvattenkanalen, bara några decimeter djup

Pelararkader

Man kan ta sig över till andra sidan på trampstenar

Fontänen, som även barnen uppskattade

Rune Lemon berättar om fontänen och annat i närheten

Sjöstadskapellet - modernt, men vackert?

En glaslåda i tre våningar. Nederst café o dyl,

mellanvåningen härbärgerade administrationen

och allra överst låg själva kyrkolokalen

Kärrek - samma vackra höstträd som vi har

efter Västergatan hemma i Eskilstuna!

LÅNGHOLMEN

Lunchen intogs på Långholmen, så nu kan man sanningsenligt säga att man suttit i fängelse… Wärdshuset bjöd på god sallad, inkokt lax och kaffe med hembakt kaka. Mycket gott. Sedan hade man även tid att se sig om och glädas åt att man slapp bli inlåst – numera har de boende egen nyckel… För det rör sig om hotellverksamhet – och en bit bort även vandrarhem.