tisdag 29 december 2015

Det blev så tomt


För tio år sedan fick vi en liten kattunge, som vi döpte till Tussilago. Hon har varit vår lilla huskatt, sovit under täcket i min säng, legat och spunnit med oss framför teven, tjattrat på fåglarna genom fönstret, jagat både fåglar och möss i trädgården. Var vi ute och jobbade där dök hon alltid upp och hälsade på en stund, likaså om vi gick runt och kollade rabatter med någon vän – då kom hon nyfiket och ville vara med.

Under hösten förra året visade det sig att hon hade fel på njurarna, och måste äta särskild njurkost. Det fungerade bra, hon åt med god aptit. Men på senhösten nu i år började hon tackla av, hon blev så hemskt mager, och till slut ville hon inte äta något alls. Det var dags att ta ett tufft beslut. Igår somnade hon in i mitt knä hos veterinären.

Fortfarande ”ser” jag henne i ögonvrån där det är lite skumt, och tittar efter så jag inte sätter mig på en sovande katt… Hennes matskålar, sandlåda och annat är undanplockat – men hon finns här fortfarande – i vårt minne.

Alla som förlorat ett älskat husdjur vet hur det känns. Så hemskt tomt!

/  Else-Marie
 

 
 
 
.
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar