onsdag 23 mars 2016

Emma-Karin Maurin gäst på ESU


Emma-Karin är lärare på Musikskolan i tvärflöjt, och hon brukar uppmana eleverna att tänka sig att instrumentet är en sångröst, som ”sjunger”. Att ge sångkänslan till flöjten.

Man kan även höra henne uppträda både som flöjtist och som sångerska i olika sammanhang. Och hon spelar i symfoni­orkestern. När hon kommer hem efter en lång dag fylld av musik är öronen ganska tontrötta, så det blir kanske inte så ofta hon sätter på grammofonen då…

Fransyskan Barbara var inte bara en skivfavorit ändå från början, och en chanteuse vars sånger hon även själv gärna sjunger. Dessutom hävdade hon att Barbara nog är en anledning till att hon över huvud taget finns ;-)  Föräldrarnas första träff skedde nämligen på en Barbara-konsert, och sedan var de fast, både för sångerskan och för varann!

Musikalisk husgud i föräldrahemmet var Jacques Brel, hon spelade för oss ”Ne me quittez pas!” Visan beskriver hur Brel bönar kvinnan att inte lämna honom – ”låt mig åtminstone få vara kvar som skuggan av din hund…”

De tre B:na i Frankrike vad gäller visor är Brel, Barbara och Brassens. För Emma-Karin, under tonåren, blev det istället Brel, Barbara – och Beatles! Helst de tidiga låtarna, när grabbarna var prydligt klädda och inte så långhåriga… Men Evert Taube var också en favorit! Hon kunde massor av hans texter, och sjunger dem fortfarande gärna. Inte minst ”Fritjof i Arkadien”.

En kvinnlig röst hon beundrade kolossalt var Monica Zetterlunds. Tillsammans med Bill Evans var hon oslagbar…

Första musikutbildningen var på gymnasiet, musiklinjen, i Kristianstad. Och första uppträdandet var i Halmstad, där hon framträdde med Bluesette på flöjten och med sång tillsammans med goda vännen Maria – och så fick de oväntat som komp Lasse Lundström och Peter Gullin, son till Lars Gullin. Grabbarna frågade om de också fick vara med… Det fick de!

En period var hon helsåld på jazz - som Lars Gullin, Carmen McRae och Billie Holliday, men hon är inte heller främmande för den klassiska musiken – Johan Sebastian Bach inte minst.  Och kan man annat än njuta när man t ex lyssnar på Ravels ”Pavane för en död prinsessa”…

Som vuxen ”drabbades” hon av upptäckten av Joni Mitchells produktion –  hon som sjungit in plattor både som ung på 60-talet och ända tills nu, nära 50 år senare. Alla lika berörande.

En ny ung sångerska, som är lika vidöppen och hudlös som Jaques Brel, har hon hittat i Laleh. Ett exempel är sången Goliat.

Som avslutning på hennes personliga urval av Min Musik sjöng Emma-Karin (på skiva) samma ljuvliga visa av Barbara som hon inledde med –  översatt till svenska av hennes mamma.

 
/ Else-Marie
 
 
( Bilderna bli lite större om man klickar i dem... )
 
Emma-Karin Maurin
berättar om Min Musik
 

 
 

  .
 
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar