Igår,
på internationella kvinnodagen, var det Rocco Gustafsson som gladde oss alla
kvinnor i publiken – ja, killarna också, utan tvivel – med en mycket trevlig
sammanfattning av sitt musikaliska liv, till dags dato.
Rocco
är född 1966 i Torshälla. Där jobbade ju många finnar som också hade barn, så
han lärde sig att tala flytande finska.
Beatles
var bland de första idoler han fastnade för, och Lionel Hampton. Björn Skifs
”Michelangelo” var också en ungdomsfavorit – den har f ö blivit framröstad till
Sveriges bästa svensktoppslåt någonsin!
En
av hans kompisar bjöd hem honom för att kolla in hans nya trumset – egenhändigt
tillyxat av målarburkar och dito lock. Han trummade solo till en skiva med
Sweet – och Rocco var förlorad, han ville också bli en trummis!
Kizz
– skiva och poster - inspirerade till att låta håret växa, och den allra första
skivan med the Clash gjorde honom till punkare… Han färgade håret morotsrött
med karamellfärg och satte en massa säkerhetsnålar i kläderna.
Familjen
flyttade till Katrineholm, där han fick Klasse Möllberg som mycket omtyckt
musiklärare. Det var även han som fixade in honom på utbildning till trummis på
musikskolan där. Rocco letade reda på flera punkare i skolorna i Katrineholm,
och snart hade de bildat ett eget band, Slakthus 13… De kunde spela inom ett
projekt som ABF hade dragit igång: ”Drag Utan Drog”. 1980 kom SVT till
Katrineholm för att göra reportage om projektet, filmade bl a deras band – så
de kom i TV! Då var Rocco 14 år gammal.
En
morbror till honom, trummis i dansbandet Schütts, hade brutit armen och bad
Rocco, då 17 år gammal, att vikariera för honom. Ganska motvilligt gjorde han
det – en punkare i ett dansband! Med tillhörande dansbandsjacka… Fast han fick ju
betalt! Men var väldigt glad när morbrodern var återställd.
När
föräldrarna var bortresta vid ett tillfälle – då hade han fyllt 18 – passade
han på att skaffa jobb i Eskilstuna på Drömteatern (skulle göra program för
ungdomar) och fick en lägenhet i Nyfors. Och så flyttade han helt sonika dit. Pappa
och mamma blev ju inte så glada – men han var påhejad av sin farmor!
Tillbaka
i Eskilstuna blev han aktiv i KFUM/Musikforums Club Dolores, och började efter
det så smått med att fixa konserter. Först hemma i vardagsrummet, sedan i den
hyrda matsalen på Nyforsskolan, och därefter en svartklubb nere i centrum – Max
500 kg. Ett nattklubb som var öppen mellan 1 och 7 på natten. Den lockade
genast många ungdomar – och polisen påstås ha fått det lite lugnare nere i
centrum på lördagnätterna.
Han
upptäckte så småningom jazzen - Lars Gulin och andra jazzband, och startade en
Kulturklubb i samma hus som Folkets Hus och som sedan flyttade till Lilla Blå –
en mysig källarlokal på Metropol, mest tänkt för trubadurer. Där har både Kent
och Yvonne spelat…
1998
utsågs Eskilstuna till Popstad 1998, och då sattes staden på popmusikkartan på
allvar!
År
2000 startade Rocco, Micke Lönngren och Martin Roos slutligen klubben Stora Blå,
på tomten vid Alvenius Bil. De höll på där till 2005. Klubben invigdes av The
Ark/”It takes a fool to remain sane”.
En
liten specialitet för Blå var att man alltid spelade samma slutlåt varje kväll,
3 minuter i 2. Ebba Grön skulle man kanske tro? Nix – Torkel Selin med
”Pärleporten”! Som fick stockholmare och andra, som inte brukade vara där, att
titta häpet, men som stammisarna alltid sjöng allsång till!
Han
har allt varit med om en hel del, den där Rocco!
/ Else-Marie
Rocco Gustafsson - nu och då
Det är den guldlockige som är Rocco...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar